Föreläsning - Bronsåldersröset i Arendal, ett monument med överraskningar

Föreläsning med Gisela Ängeby, Arkeologerna SHMM och Ulf Ragnesten, Göteborgs stadsmuseum.

Ett av södra Hisingens få kvarvarande klassiska bronsåldersrösen, Lundby 5:1, undersöktes sensommaren 2017. Röset låg med hänförande utsikt över havet, i skärningspunkten mellan Göta Älvs mynning och Bronsålderssundet som i forntiden delade Hisingen i två delar.

Rösemonumentet dolde två inre kallmurade konstruktioner. Den innersta konstruktionen inneslöt resterna efter en kvinnas kremeringsbål som plockats på ben men en gravgömma saknades alla spår efter. En sekundärbegravning fanns innanför den yttre kallmurens kantkedja. Röset var delvis skadat. En skada hade skett vid bygget av ett sjömärke under sent 1800-tal, en annan skulle efter 14C-dateringen på bränt ben bli en överraskning. Likaså skulle 14C-dateringar från gravbålet komma ge en bild av rösets historik vi inte hade förväntat oss inför grävningen.

Röset dolde en kedja av händelser som i den arkeologiska analysen ger uppslag kring kremeringsakt, båleldens symboliska betydelse och återbruk av en äldre gravplats, bland annat. Det mäktiga röset kanske byggdes för att vidsträckt synliggöra själva platsen för kremeringen, och inte över vad som traditionellt förväntas en gravläggning? Eller fanns där ursprungligen ett långröse från bronsålderns äldre del?