Håkan Karlsson
Till vardags är jag professor i arkeologi och arbetar som universitetslektor och viceprefekt för utbildning på grund- och avancerad nivå på Institutionen för historiska studier vid Göteborgs Universitet.
Jag disputerade 1998 med en avhandling som bl a diskuterade arkeologins roll i det samtida samhället, och detta tema har sedan följt mig genom olika forskningsprojekt och i olika undervisningssituationer både i Sverige och utomlands. Min forskning har med åren också kommit att få en tydlig orientering mot frågor rörande kulturmiljövårdens och kulturarvets roll i det samtida samhället. Alla människor har ju - vare sig vi vill det eller inte - ett förhållningssätt till det förflutna som minnesskapare och på den samhälleliga nivån konstrueras ju detta minne av kulturmiljövårdens institutioner. Den förändring dessa institutioner idag genomgår är dessutom mycket intressant. Det handlar bl a om en utveckling där kulturarvet inte enbart skall bevaras utan också brukas och utgöra en aktiv och betydelsefull del för människors orientering i samhället och livet. Detta samtidigt som innehållet i begreppet kulturarv breddas till att också innefatta materiella lämningar från det mer närliggande förflutna. Kort sagt, verksamheterna skall bli mer öppna mot det samhälle som omger dem och för människors intresse och förhållningssätt till kulturarvet och det förflutna. Detta tema återfinns också på universitetet som har en - ofta försummad - så kallad tredje uppgift som bygger på att forskningsresultat skall förmedlas samtidigt som universitetsarkeologin skall samverka med det omgivande samhället.
I min roll som ordförande är detta ett av de teman jag vill försöka utveckla genom att bredda ytorna för diskussion mellan fornminnesföreningen och universitetet, likväl som mellan föreningen och det omgivande samhället i stort. Föreningens medlemmar är viktiga för arkeologins samhällsanknytning och skapar förutsättningar för det viktiga mötet mellan bl a historieproducenter och intresserade. Mot bakgrund av Fornminnesföreningens långa existens och erfarenhet så befinner den sig inte entydigt bara på den ena sidan av detta möte - snarare finns den mitt i. Det är min förhoppning att vi tillsammans skall kunna bidra till att fortsätta att utveckla föreningen i en konstruktiv riktning.
